| Skicka sidan |
|
Miljögiftstester visar att dagens människor har ett stort antal kemikalier i sitt blod, där mjukgörande ftalater och perfluorerade föreningar från teflonpannor, bara är två av dessa. Miljögifter, alkohol, flour, överdosering av grundämnen (tex aluminium), genmanipulering och kemiska tillsatser kantar vår vardag och belastar och bryter ner kroppens organ istället för att stärka och läka oss. När jag var liten drack jag vatten som var rent, istället för vatten med antibiotika, östrogen, läkemedelsrester, p-pillerrester, kemikalier m.m. Jag åt av kött som kom från djur som hade betat eller simmat ute i solen, som fick den föda som gjorde dem friska och välmående och framförallt, så var köttet mört till skillnad mot dagens kött som blir segt på grund av djurens stress. När jag var liten åt jag en bulle ibland, men det var när min mor hade bakat egna bullar, som doftade gott från köket. Vi sprang in i köket, åt en bulle, drack lite saft och sprang sedan ut i den friska luften för att leka oss varma igen. När jag blev sjuk var jag hemma, nerbäddad för att bli frisk och när jag hade ont i huvudet drack jag vatten med en nypa salt. Om jag var stressad och hade ont i magen, så visste jag att det berodde på att jag var nervös och att det var en känsla som var lika okej, som att gråta en skvätt eller känna sig liten ibland. Mina drömmar var stora redan när jag var liten… Jag drömde om att ha ett barnhem, där alla ensamma barn i hela välden kunde bo. Mina föräldrar uppmuntrade mig och lät mig drömma fritt och när det var dags för att bli fyrkantigt förpackad i skolmiljön, så gjorde det inget, för jag visste redan att drömmar gjorde allt möjligt. Jag var sådär halvdålig på alla former av aktiviteter och var alltid den som var sämst inom alla sporter, kanske mycket eftersom jag gärna tränade ensam och ville tänka på alla mina drömmar samtidigt. Istället för att fortsätta med det som tog min energi, så fick jag testa massor med olika aktiviteter och fann sätt till rörelse som jag älskar än idag. När jag var liten var jag oerhört sjuk, med ett alltid bultande huvud som nästintill aldrig gjorde som jag ville. Det märkliga är att trots att jag endast minns små frekvenser, så minns jag när vi busade fast vi inte fick, när min mamma var extra fin, när min syster och jag rymde hemifrån, när jag lekte i timmar och glömde bort att komma hem och äta eller när vi hade sommarlyx och fick börja våra lovdagar med sommarmorgon. "Jag överlevde två hjärnblödningar med hjälp av en stark kropp" Aldrig någon gång i dessa minnen, satt vi still och hela dagarna gick åt till lek, där vi inte bara fick rörelse utan också lärde oss ödmjukhet, respekt och hänsyn.
Ofta hade jag svårt att lära mig saker, eftersom mitt huvud alltid gjorde så ont, men mina drömmar betydde allt, och istället för att ge upp, bestämde jag mig för att övervinna huvudvärken. Stora varma kramar Zarah Öberg Mer om Zarah kan du läsa på Zarahssida.se  Kommentarer (1)
 Skriv kommentar
|
RSS för kommentarer
Mvh/
Jojjo