Volontär Katarina Nilsson: "Det är inte hopplöst"

När Katarina Nilsson fick möjlighet att under fem dagar resa med Greenpeaces skepp Rainbow Warrior III tvekade hon inte en sekund innan hon tackade ja. Det blev en resa som inte bara förändrade hennes inställning till miljön, utan också hennes liv. LivingGreen fick en stund med henne och här berättar hon om sin upplevelse ombord på skeppet.

Katarina Nilsson beskriver sig själv först och främst som stolt och tacksam mamma till sin åttaåriga dotter. Som person är Katarina en kreativ, kärleksfull och konstnärlig själ. Hon tycker om att fundera över livet och världen. När Greenpeace höll en tävling så vann Katarinas bidrag.

Vad gjorde att du ville åka med Rainbow Warrior III?
- Jag hade inte ens tänkt att det var möjligt att få en chans att åka med på ett sådant äventyr så det tackade jag snabbt ja till när jag fick möjlighet. Jag ville åka för att jag kände på mig att det skulle bli en riktigt fin och inspirerande resa och upplevelse, ett minne för livet. Självklart var jag även nyfiken på besättningen och skeppet.

Vad ville du förmedla med ditt bidrag som gjorde att du vann tävlingen?
- Jag ville förmedla min tro på att vi alla hör ihop med naturen och planeten. Vi är alla sammanflätade och det är därför viktigt att vi gemensamt kämpar för en bättre värld där vi kan leva mer hållbart. Vår enda värld.

"Vi är alla sammanflätade och måste gemensamt kämpa för att inte förstöra vår egna - och enda - värld"

Hur kändes det att befinna dig på skeppet?
- Det kändes overkligt den första tiden att befinna sig på skeppet. Det kändes lite som en dröm. Men det jag slogs mest av var att stämningen var så fin. Det var verkligen en känsla av gemenskap; vi arbetade tillsammans, åt tillsammans och skrattade tillsammans. Jag blev också väldigt imponerad av kunskapen och engagemanget hos den internationella besättningen. Det är verkligen eldssjälar ombord Rainbow Warrior III och de två andra skeppen, som kämpar för allas vår skull.

Vad var din starkaste upplevelse på resan?
- Den starkaste upplevelsen var nog känslan av att bli så accepterad. Jag kom dit som en främling utan några kunskaper om segling men blev mottagen med förståelse och tålamod. Det var också väldigt rörande att jag fick förtroendet att teckna på en del av skeppet, en pelare i messen.

Var kommer ditt engagemang ifrån?
- Jag är uppvuxen på landet, nära skogen. Så naturen har från början varit en naturlig del av mitt liv. Men jag kan ärligt säga att jag levde på ett väldigt omedvetet och destruktivt sätt under många år. Jag har definitivt varit i hjulet av att jobba för mycket, konsumera för mycket och på den tiden var jag även för stressad för att orka bry mig om att leva miljövänligt.

Så mitt engagemang kommer väl från början från min barndom, sedan var det frånvarande under en tid och sedan har det vuxit igen sedan jag själv fick barn. Mycket på grund av att man blir så medveten om framtiden och hur man önskar att det ska bli för kommande generationer.

"Jag är inte längre rädd för att engagera mig"

Förändrade resan och upplevelsen dig på något sätt?
- Jag blev definitivt inspirerad att fortsätta engagera mig på olika sätt. Innan var jag nog lite osäker på om det verkligen spelar någon roll det man försöker göra i vardagen med sopsortering, minskad konsumtion med mera. Men efter resan så känner jag inte den där hopplösheten längre utan tvärtom.

Det spelar verkligen roll med de valen vi gör i vardagen och jag är inte längre rädd för att engagera mig. För det är verkligen bara ett mail eller ett telefonsamtal bort att ta kontakt med någon förening som exempelvis Greenpeace. Och tillsammans går det verkligen att förändra och påverka och det ger väldigt mycket tillbaka att engagera sig.

Vad kommer du att fortsätta göra nu?
- Jag kommer att fortsätta att vara volontär i Greenpeace lokala avdelning här i Norrköping och jag tänker framförallt försöka ställa om mitt liv så att jag lever på ett så hållbart sätt som möjligt. Jag kommer att se över mina konsumtionsmönster och försöka köpa begagnat i första hand.

Här i staden finns det också många spännande alternativ och projekt som exempelvis klädbiblioteket hos Norrköpings Kulturhus, projekt med stadsodling med mera. Det gäller bara att hålla öronen öppna för nya idéer. För det handlar inte bara om att ställa om det praktiska livet utan kanske framförallt mentalt att ändra synsätt på hur vi ser på vår planet och våra liv. Vad vill vi lämna efter oss? Hur kan vi leva på ett balanserat och rättvist sätt?

Av: Johanna Arogén

Foto: Privata/Greenpeece

Dela

Kommentarer (0)

RSS för kommentarer