Elektroniskt avfall bekymmer för Anders Andersson

Anders Andersson får fem gröna frågor Anders Andersson får fem frågor om miljö Elektroniskt avfall bekymrar Anders mest
Anders Andersson är ett välbekant ansikte för alla som gillar pengar. Det är nämligen det han skriver om – nu i egna tidningen Driva Eget. Men Anders har också en grön sida. Han ogillar all slags nedskräpning och grubblar just nu mycket över farorna med elektroniskt avfall.

Journalisten och småföretagaren Anders Andersson är något så ovanligt som trotjänare och entreprenör – i en och samma person. I hela 38 år var han nämligen anställd på Bonnier AB, senast på Privata Affärer, innan han äntligen tog steget att säga upp sig för att driva eget.

– Jag har alltid kallat mig entreprenör, säger han. När jag hade fyllt 60 tyckte jag det var dags att visa att jag menade allvar. Därför slutade jag på Bonniers och köpte tidningen Privata Affärer Småföretag.
Raskt döpte han om tidningen till Driva Eget – ”lite mer driv i det namnet, eller hur?”. Sedan dess har upplagan ökat med 8 000 exemplar och är nu uppe i 20 000 och annonsintäkterna har fördubblats. Ingen som känner Anders är förvånad.

Anders är nämligen alltid beredd att göra affärer. Det har ingen betydelse var han är – eller i vilket sammanhang – nog lyckas han sälja tidningar. Fråga exempelvis ägaren av butiken vägg i vägg med Driva Egets enmansredaktion på Klarabergsgatan i Stockholm. Första gången han mötte Anders i trappuppgången slutade det naturligtvis med att han glatt tecknade en årsprenumeration…

Tidningen Driva Eget

Anders är också en man som behöver en mission och han drivs av ett starkt rättvisepatos. Han står alltid på den lille mannens, kvinnans eller företagarens sida mot stöddiga storbanker, snåriga skatteregler eller dryga direktörer.
Men hur står det till med hans gröna engagemang? LivingGreen ställde fem tuffa frågor till en tuff journalist – nu ska han avslöjas!

Fem gröna frågor till Anders Andersson

Vad gör du för att leva grönt?
– Jag kör en miljöbil, Toyota Prius. Det gör jag både av miljöskäl och för att jag har den som tjänstebil och det är skattemässigt fördelar med miljöbilar.
– Vi försöker också återvinna så mycket som möjligt för att minska sopberget. Och det gör många. Det ser vi inte minst när vi har grovsophämtning i vårt villaområde. Det blir mindre och mindre att hämta, för jag tror att folk återvinner eller skänker bort mer än förr.

Vem i familjen står för det mesta gröna tänket?
– Självklart är det min hustru Margareta. Det är helt och hållet hennes förtjänst att vår familj har blivit rätt miljömedvetna. Margareta ser till att vi sopsorterar och tar alltid reda på vad som är mest skonsamt mot miljön när vi ska köpa något nytt. Det är nog tack vare hennes målmedvetenhet som jag vågar ställa upp på den här intervjun…
– Nu ska vi till exempel köpa en ny skrivare och det är ett elände att bli av med den gamla. Vi vill ju helst inte kassera den, utan vill att den ska återvinnas.

Vilket miljöbrott, stort eller smått, retar dig mest?
– Det är när ungdomar, som kan vara hur miljömedvetna som helst hemma, bara lämnar pizzakartonger och annat skräp ute.
– När jag och Margareta är ute och promenerar på landet retar vi oss också på hur mycket ölburkar och flaskor som folk lämnar efter sig i naturen. Margareta brukar till och med ta med sig en kasse och plocka upp efter dem!

Vilket är ditt eget gröna mål?
– Jaa du. (Tänker länge.)
– Det får väl bli att fortsätta som i dag. Kanske ska jag försöka återvinna ännu mer. Jag har problem med allt elektroniskt avfall som det blir i dag.

Vad kan du absolut inte tänka dig att avstå från, trots att du vet att det inte är så bra för miljön?
– Flygresor till avlägsna resmål.

Vad gör du just nu?
– Jag är med i SVT:s program ”Vinna eller försvinna”. Det är en motsvarighet till ”Lyxfällan”, fast för småföretag. Jag och två andra experter hjälper företag som behöver hjälp att få fart på affärerna. Första programmet sänds den 20 september i SVT 1.
– Och så min tidning Driva Eget, förstås. Den kommer ut sex gånger om året, så den jobbar jag med hela tiden.

Annika Rosell