|
 
Renée Voltaire:
Billig mat är dålig mat
Hon hämtar idéer från hela världen och har skapat en egen matfilosofi, utan konstiga tillsatser och alltid med spännande smaker. Så här gör hon för att leva lite grönare.
Renées nya bok Salig Blandning kom ut i Juni.
Hon skriver kokböcker, gör matlagnings-tv, undervisar och bloggar. Allt hinner hon med. Och dessutom driver hon företag.
Renée Voltaire har alltid många kastruller på spisen – om man säger så – men alltid med ekologiska och hälsosamma förtecken. Äter gör man för att hålla sig frisk, menar hon.
Sitt företag, Renée Voltaire AB, startade hon för fem år sedan. I dag säljer hon över 100 produkter och fler blir det. Genombrottet kom 1995, då hon tillsammans med sin syster Lotta gav ut Systrarna Voltaires kokbok, en av de första i sitt slag och den som kanske startade den stora floden av kokböcker om ekologisk matlagning som kommit sedan dess.
Systrarna drev som mest fem kaféer, där stockholmarna mumsade på morotskakor och andra läckra bakverk, som ändå kändes hälsosamma att tugga i sig.
I dag ligger företaget i Saltsjöbaden, kaféerna är sålda och Renée satsar hårt på att sprida sin matfilosofi. Det ska vara gott, hälsosamt och vackert. ”Råris i högklackat”, som hon själv har uttryck det.
Fem gröna frågor till Renée:
Vad gör du för att leva grönt?
– Jag äter massor av vegetarisk mat.
Vem i familjen står för det mesta gröna tänket?
– Det är nog jag, men barnen lär sig mycket snabbt. De gillar att bojkotta mat de har lärt sig att det inte är bra att äta. Exempelvis tonfisk och tigerräkor.
Vilket miljöbrott, stort eller smått, retar dig mest?
– Jag retar mig på att folk inte inser att mat som är billig också är dålig. Som med bananer – varför kan vi inte betala vad en banan egentligen borde kosta?
Vilket är ditt eget gröna mål?
– Jag såg ett jättefin ekohus i en tidning, som jag drömmer om. Men det är mer en dröm än ett mål.
Vad kan du inte tänka dig att avstå från, trots att att det inte är så bra för miljön?
– Det skulle kännas svårt att inte få flyga när jag ska utomlands.
Av: Annika Rosell
 |
RSS för kommentarer
