Annons
Annons
Upplevelser / Upplev / En nollåtta bland lammen

En nollåtta bland lammen

Får betar på ängFår betar på ängEn nollåtta bland lammen
I Bredsjö, mitt i det fagra Bergslagen, bor fårbönderna Lena och Lars-Göran. De driver ett litet, ekologiskt jordbruk och gör bland annat egen ost i det egna gårdsmejeriet. Dessutom driver de ett litet café där den som har vägarna förbi kan koppla av med kaffe och hembakt bröd.

Eftersom Lena Hall och Lars-Göran Staffare är något av mångsysslare har de dessutom inrett övervåningen i sitt boningshus för att hyra ut till stressade stadsbor som längtar efter lugnet och tystnaden.

Dit anlände jag – en nollåtta med ytterst vaga begrepp om hur maten blir mat – en afton i början på juli. Nu ska jag delta i gårdssysslorna under en dag. Jag inser snart att jag har tagit mig vatten över huvudet.

Upp i ottan och efter en snabb filfrukost marscherar Lena mot caféet och bakugnen – nya läckra kakor skulle bakas. Själv styr jag stegen mot jordgubbslandet, som jag i ett svagt ögonblick har lovat att rensa. Lars-Görans ögon plirar, när han ser vart jag är på väg.

– Jag hämtar nätet, säger han.

Vilket nät, tänkte jag. Internet? Det är väl en ogräshacka jag behöver. Men så blickar jag ut över jordgubbsraderna. Det har som sagt regnat några dagar, men nu är det uppehåll och absolut vindstilla och vad betyder det? Jo, mygg. Eller snarare knott. Så förb-t mycket knott har jag aldrig tidigare sett.

Det nät Lars-Göran överräcker ska dras över huvudet och är i själva verket förutsättningen för att man ska överleva i kökslandet. Jag snör åt nätet, greppar ogräsjärnet, drar på mig stövlarna och kliver beslutsamt ut i det gröna.

Fyra timmar och en balja svett senare kan jag triumferande meddela husbondfolket att jordgubbslandet är rensat. Mot alla odds kan jag resa mig från den hukande rensningsställningen och går till caféet för en välförtjänt kopp.

Lena, som innerst inne är en vänlig själ, tar sig en titt på min genomsvettiga varelse och sa:

– Nu börjar du se ut som om du hör hemma här på landet…

– Om du är klar med jordgubbarna kan du hjälpa mig väga lammen, säger Lars-Göran som inte pjoskar med folk. Här är overallen!

I nästa stund finner jag mig instängd i en kätte i ladugården, där jag trängs med 24 oroliga lamm. Slaktlamm, faktiskt, men det vet ju inte de, så deras oro beror nog mer på närvaron av livrädd stadsfröken.

Så skrider vi till verket, Lars-Göran och jag. Det vill säga, min insats består i att hålla ett skrivblock och anteckna hur mycket vart och ett av lammen väger, medan Lars-Göran lyfter upp dem i en vågställning som hänger från ladugårdstaket. Läser av och säger: ”Nummer 109, 39,5 kilo” eller nåt i den stilen, och lyfter sedan ner dem. Varvid jag antecknar, samtidigt som jag försöker freda mig mot lammens lekfulla nafsande i overallen.

Vi håller på en dryg halvtimme och efteråt räknar jag ut att på den tiden lyfter Lars-Göran sammanlagt uppemot 1,8 ton. När vi är klara sätter jag mig och pustar ut, medan han skyndar vidare. 

Nu ska de tio grisarna som går ute hagen ha mat, och kalven som håller dem sällskap ska nappflaskas. Här är vi långt ifrån djurplågeriet på de danska svinfabrikerna. Den som vill kan klappa kalven eller klia grisarna på ryggen.

Och hela tiden kör turister in på gårdplanen, alla kaffesugna och kissnödiga. Lena och hennes två medhjälpare Sara och Patricia jobbar för högtryck, kokar kaffe, blandar sallad, bakar pajer, kakor och hällbröd. Samt säljer gården egna ost, Bredsjö Blå.

Läs mer om Lena och Lars-Göran på www.bredsjobla.se

Läs även artikeln Bo på lantgård

Själv har jag knappt återhämtat mig än, trots att det har gått flera dagar sedan jag vinkade adjö till mitt värdfolk. Men jag har lärt mig ett och annat om praktiskt miljöarbete och kan stolt visa upp blåmärket på min vänstra fot där ett av lammen satte ner foten när hon tyckte att jag var i vägen.

Text: Annika Rosell

Kommentarer (0)Add Comment

Skriv kommentar
mindre | större

security code
Skriv bokstäverna ovan i textrutan nedanför


busy